Christian Dior Oud Ispahan, döpt efter den antika persiska staden Esfahan. Bakgrunden är en modern persisk kalligrafi av konstnären Aghighi Bakhshayeshi (googla hennes verk, hon är helt OTROLIG!!!)
Innan jag börjar avhandla den gångna helgens episka skönhetsresa till London så vill jag hålla mig kvar lite i parfymens universum, Pojkfröken låter mig inte lämna och jag är inte riktigt redo att gå vidare ännu. En av hans parfymbloggarkollegor, Victoria Frolova som driver bloggen Bois de Jasmin, har nyligen gjort en resa till Iran och filtrerat sina intryck genom sin kärlek till parfym. Såhär skriver hon:
I wanted to visit Iran for years, a desire that was strengthened by my perfumery work. I often suspected that the modern French face of fragrance hides other traditions and origins, and the more I delved into the history of perfumery, the more I felt determined to make the journey. Fragrance has a long history and culture, but you’d never guess it by looking at the trite marketing campaigns that sell perfume solely as a luxury commodity. Read an average press release, and you’d be forgiven for thinking of scent as a necessary tool for seducing the opposite sex. I wanted to step aside from that, to read the antique manuscripts, to see the traditional distillation equipment and to visit places where fragrance was an integral part of culture.
Läs mer på Bois de Jasmin: Iran Impressions. Jag känner bara kärlek nu. Kärlek och en djup längtan.
XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!