Åh, så passande. Idag när regeringen beslutat att sälja Vattenfalls förjävliga brunkolsverksamhet istället för att avveckla den (som t.ex. MP så högljutt gått till val på) så ska jag också rasa lite på idioter som väljer pengar före ansvar:
Häromsistens fick jag ett pressutskick av produkter från Indeed Labs, ett märke jag varit nyfiken på länge. Men detta inlägg handlar inte om produkternas kvalitet i sig, utan förpackningarna. Ni har säkert noterat att vissa produkter tar slut oväntat fort, eller att ytterförpackningen som står i butikshyllan är sjukt mycket större än produkten som ligger i. Detta kallas för slack fill, alltså att tillverkaren använder förpackningsdesign för att ge intrycket av en mer generös mängd produkt än vad som i själva verket är.
Vi tar Indeed Labs som exempel – även om de är långt ifrån ensamma om detta – här ser vi ytterförpackningarna såsom de skulle se ut i butik:
Snyggt, inga konstigheter hittills. Förpackningarna ser till och med lite kompakta ut i sin utformning. Men när jag tog ut produkterna och jämförde dem med sina kartonger:
INTE OKEJ. Det här är överhuvudtaget inte okej. Som ni ser tog jag bort förpackningen längst upp till vänster som innehöll Hydraluron Moisture Jelly, för den förpackningen var ändå någorlunda acceptabel. Men det var också den enda. Värst i sällskapet är ögonfransserumet Peptalash. Kolla bara på denna jävla idioti:
Asså are u freakin kidding me??? Kolla på all den där luften! Den här förpackningen är minst tre gånger så stor som den behöver vara. De skulle kunna använda denna förpackningsstorlek till att sälja tre-pack av ögonfransserumet! De är så medvetna i sin girighet också, eftersom att det inuti ytterförpackningen finns ytterligare en liten kartongkonstruktion med företagets logotyp tryckt på.
Men Indeed Labs är långt ifrån ensamma, som sagt (de var bara ovanligt fräcka). Jag har nyligen också noterat att REN, tillsammans med otaliga andra som sagt, sysslar med detta. Fina, rena REN, som marknadsförs med anspråksfulla glittrande ord om miljövänlighet, milda ingredienser, motstånd mot djurtester, om förpackningar av kartong som certifierats av Forest Stewardship Council för ansvarsfull resursanvändning, osv etc… Asså here’s a thought: kan man inte använda bara just den mängden av FSC-märkt pappersmassa som man behöver – så att det räcker till fler? *vaggar apatiskt fram och tillbaka, sjuk och nedbruten av kapitalismens omättliga diktatur som obönhörligen leder oss till mänsklighetens och planetens slutliga fördärv*
And this is just the half of it! I det här inlägget tar jag bara upp slack fill i ytterförpackningen. Det finns ett helt annat universum av slack fill i innerförpackningen, som vi ju inte alltid kan se. Ett exempel är ju hur snopet det är med en puderprodukt, vare sig det är puder, rouge, ögonskugga, bronzer, eller whatever, där man liksom hinner ”hit the pan” efter nån veckas användning. Kolla länkarna nedan för att se mer om just det, bl.a. finns en röntgenbild på en Old Spice-deodorant som visar att mer än hälften av deodoranten var… tja, ingenting.
Tänk på all luft som fraktas fram och tillbaka över världen, alla mängder råmaterial som går åt helt i onödan för att konsumenten ska förledas att tro att de får mycket för pengarna. Det är ett sånt jävla groteskt och beräknande slöseri av resurser att jag totalt tappar respekten för företagen som jobbar såhär. Nu gör ju t.ex. REN mycket annat positivt i sin verksamhet och jag ska väl inte totalt tappa huvudet av ilska, men faaaan, skärp er!
Wall Street Journal har publicerat en bra artikel om hur slack fill-monstret besudlar även andra branscher, läs: How Do Companies Quietly Raise Prices? They Do This (men du kan bara klicka på länken en gång, nästa gång möter du en betalvägg, så läs artikeln direkt!). British Beauty Blogger har också skrivit om slack fill, här: Slack Fill: What You Need To Know. Hos Ecoble finns också några riktigt perversa exempel på hur vissa företag överdriver med emballage vid frakt: 10 Ridiculous Wastes of Packaging Materials and How to Stop It.